Ett årsdagen börjar närma sig....det är snart ett år sen pappa gick ner å satte sig i soffan men en fanta flaska i handen......där i soffan som han alltid satt...i sin rutiga röda uppknäppta skjorta å blåa jeans.....när jag väl kom dit så trodde jag först att dom skojade för han satt ju där han alltid brukade sitta inget var annorlunda för utom att han hjärta inte slog längre...han var inte längre hos oss....

Jag har inte kunnat sörja honom och kan det inte riktigt än heller för jag har väl inte accepterat det än...det är svårt att göra det för när man åkte dit å hälsade på så såg man inte honom speciellt mycket förutom när han tittade på tv eller till middagen....oftast gömde han sig i rökrummet eller låg å sov på soffan....och dom gånger han var framme som mest var när han var full och då hatade jag han mer än allt annat på denna jord..då var han INTE min pappa...men jag försöker minnas dom gånger han var nykter och ändå var med en...vilket inte hände så ofta....